Vem kan segla förutan vind?

Så heter min nya bok. Fick just omslagsförslag från förlaget. Oiii.

Seglarflicka och sommarfötter.

Så många ord som vill ta plats i texten.

Nästla sig in, nästan gömma sig bland vindtorkande lakan på sträck.

Bara jagade av tiden och en elak hund.

Kanske går den att tämja.

För Timotej har varit kär förut.

Kär i kärleken

Stretat mellan tro, hopp eller kärlek.

Men nu, sommar betyder frihet.

Klivet ut i det som måste bli.

Solvarm hud på ensliga berg så nära himlen man kan komma.

Kärleksbrev så vackra att tårar kan lägga sig till ro på handskrivna rader.

Läsas långsamt så allt det jävligt gulliga får plats i kroppen.

Sött, vackert.

Är det ens möjligt?

Fast jo.

Nästan genomskinliga nätter och kinesiska ljuslyktor

-       i rosa för lycka och rött för kärlek,

som sakta svävar som ufon mot skyn.

Vem mer än den allra finaste gör så?

Osynliga människor medan han som kommer till henne är självlysande,

likt gäster i en främmande stad.

Men det är det inte, den är hennes. Allt är hennes nu. Hans och hennes.

Sju blommor under kudden i den förtrollade natten och äntligen drömmer hon sanndrömmar.

Han är ju där. Tätt intill.