lördag 15 december 2012

Hela vägen fram?



Uppflugen på toalettlocket insåg jag att jag kanske måste komma att tänka om resten av mitt liv.

- Eh, har jag inte skrivit så in nån bok? Satt inte Timotej likadant på ett toalock i iskall vinter två dagar innan julafton och tänkte att Turk skulle komma att göra henne illa? För att hon skulle bli för kär?
Jo, visst som fan men det är verkligen en gammal historia. Gårdagens nyheter är sånt man slår in morgondagens fisk i.

Tillbaka till mitt egna toalock ovan skitigt golv från slaskiga skor. Minutrarna innan allt skulle kunna gå åt helvete.
Om någon samma morgon bett dig fara åt helvete inför 350 pers möjliga medlyssning, en annan gjort det mer privat men skamlöst unket o Skatteverket skickat morgongåva på tusen miljoner minus?
Febern, förkylningen, strömavbrotten.

Jo, det fanns två grejer kvar. Bli kallad FITTA tre gånger på samma minut (check).

Och sumpa det nationella matteprovet 2 B. Provet=psykologprogrammet=framtiden.

Efter matteprovet grät jag som aldrig förr. Satt på en dagisbänk nånstans i Vasastan och tänkte på Mio min Mio. Att bli räddad. Att få fara nån annan väg. Att ha en mamma som väntar på andra sidan.

Men ärligt. Det fanns så mkt vackert kvar som fyllde upp skarvarna:

MellanM som sjöng solo i Luciamorgonen, Kerstin som kom med hemgjorda praliner.
Bounce Svansjön med alla bitarna som föll på plats om beroende och utnyttjande och kärlek.
Alex 18 år som kom ihåg och skickade pepp- sms om att jag skulle fixa det.
LusseFelles fest bland glada 20-åringar,  jamen tänk att jag fick vara med. Anna som ringde, Anki som lyssnade, Lena som vill komma och flytta min enorma bokhylla åt mig. JerkaPerka Brorsan, Bosse med Varulvarna och Kamelerna, Magiska Maria i sin rosa duffel och franska skratt.

David Lagercrantz (ja, han som har skrivit Zlatanboken) som såg ut som en söt skolpojke och sa "förresten hej du!" mitt i snöryran.

Minglet på förlaget, rosiga Ann som hämtade Books & Dreams till mig, Grands agentglögg i superspännande lokaler.
Min kärlek.

Och sen Emil, min mattelärare.
Hej! skrev han. Du klarade dig. Du har fått godkänt. Vill du ens göra det muntliga provet nu?

Klart jag vill Emil! Förvisso har jag tappat rösten och allt det där men klart jag vill. Hela vägen in i mål.

Tror att jag är så glad att jag knappt fattar det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar